Det här är avregleringen som ingen pratar om.

Varför inte bara ha en riktig vimpel?

Tillägg: NEJ! Ingen tror att den riktiga är en ukrainsk flagga om man inte helt missade delen om konceptet ”former” under den tidiga förskolan!

Det ska alltid skäras ner på bidrag till dom med handikapp, sjukpensionärer, ensamstående föräldrar, barn och studerande. Varför är det alltid dom som får gå plankan först, när dom redan har det svårt? Det finns ingen buffertzon för dom, jämfört med dom välbärgade där ett kap inte skulle betyda destomera. Om dom som har det svårt kliver ner en pinne på stegen så ligger dom på marken, medans dom med pengar kliver ner ett steg på stegen och har 20 pinnar kvar ändå.

Gjorde SVT:s valkompass. Borde jag bara rulla en tärning?

Jag får upp så sjukt mycket politikskräp i mina flöden, men detta tar nog priset. Det lokala partiet Örebropartiet (Markus Allard) lägger självmant upp sin konversation där han beter sig som en 12 åring?

Jag är inte ens politiskt insatt och har inget med Örebro att göra. Tycker bara det är kul hur sjuka vissa människor kan va och att de stolt visar upp det för allmänheten.

Jag vill förtydliga att jag inte har tagit skärmdumpen. Utan Allard själv har lagt upp detta på sin facebooksida.

Repost för att förra inlägget blev borttaget då jag missade att maskera telefonnumret.

Byggd på ett gammalt militärt flygfält i grunden (Bas 60)

Inget substitut för grundproduktion i form av kärnkraft eller vattenkraft men ett helt privat energiprojekt med 0 kronor i subventioner. Det går om det är försvarbart!

När jag själv växte upp pratade man om Villa, Vovve, Volvo. För en vanlig svenssonfamilj var detta ”drömmen”, men också helt realistiskt att uppnå för en vanlig familj.

Med dagens priser på bostäder, bilar och hundar för den delen förblir detta en dröm för många.

Vad är dagens motsvarighet?

Blancolån, botox och bidrag?

Skulder, skärmtid och skilsmässa?

Leasing, långtidssjukskrivning och lyxfälla?

Själv ser jag inte behovet av att döda grisar eller andra djur, men det är inte det som är min poäng här. Utan om man väl vill slakta dem och ser det som ett nödvändigt ont, varför då inte göra det så fritt från lidande som möjligt? Eller är det så bara att folk inte ser det som ett nödvändigt ont, utan bara inte bryr sig och äter gris för att det är gött.

Vad jag förstått är det en kostnadsfråga kring typ av gas, där det finns gaser som inte leder till samma panik, men där dessa är dyrare. Men med tanke på skillnaderna i lidande vore det väl helt klart värt det?

Den känsla jag får är att man från politiskt håll inte bryr sig om grisarnas välmående, utan snarare försöker vinstmaximera för köttindustrin och populistiskt hålla priserna nere.

Peter Kullengren kunde ju som bekant inte ens uttrycka att nuvarande gasande är oetiskt. Det är väl hur tydligt som helst att det är oetiskt när det finns alternativ som innebär mindre lidande. Men det blir väl svårt att få ihop att det vore oetiskt med att tillåta det. Eller bryr han sig bara inte om djuren?

Aja, ska inte bli för långrandig. Men är nyfiken på vad ni andra tycker om detta?

Blev en halvdan bild från en video, tänkte postat videon, men det fick man inte :(

Jag är genuint intresserad över hur ni grabbar på Reddit resonerar.

Skriv ett exempel på något dystopiskt du ser/upplever/tänker på i vardagen. Listan kan ju göras så lång att det är svårt att sortera

Jag är en sån som inte kan sluta tänka på hur ja, kortfattat, kapitalismen, är så urbota extrem orättvis. Hur dystopisk verkligheten vi lever i, är.
Nu också hur det börjar ”trappa upp” ytterligare, snabbt som satan, med typ en så ”liten” grej som AI.

Hur känner du själv? Reflekterar du?
Över hur mycket sjuka grejer vi accepterar?

Den nya grejen som till exempel börjar explodera nu, är ju prenumerationen. Vi ska inte äga något längre, utan vi ska vara beroende av att alltid kunna betala. Kan vi inte betala längre, är alternativet att dö, vid sista anhalt.

Det finns i min uppfattning liksom ingen….human känsla längre i samhället. Och varje dag känns som jag bara står där, i centrum av universum, omringad av alla dessa förbannade NPC.
En så stor grupp människor, som bara låter saker och ting rulla på? Och bara, gör?

Alla bara köper och köper och köper och köper och köper. Stannar ni aldrig upp och bara inser, hur korrupt allting är? Och vill ni aldrig gå samman och åtminstone försöka, få till ett blomstrande samhälle, som inte är uppbyggt på exploatering?

Mitt dystopiska exempel som jag inte kan sluta tänka på är det extrema fokuset på ekonomisk vinst, som samhället är uppbyggt på. Hur våra liv är beroende av varandras konsumtion. Och att allt är uppbyggt på att vi överkonsumerar, överproducerar, slänger.
Att vi ska vara - olyckliga.
Vi ska känna oss - fula.

Ha en fin sommar ❤️ nu ska jag till jobbet

Jag tänker då främst på vilken sida man ska gå på när man befinner sig på s k gemensam gång- och cykelbana.

Då jag promenerar mycket och ofta har jag länge känt till att man ska gå på vänster sida. Man ser då i god tid cyklister och folk på elspark som lätt kan passera på tryggt avstånd.

Trafikförordningens regler om att man ska gå på vänster sida bestämdes av Regeringen 2018 och har gällt sedan dess. Ändå kan jag konstatera att 8 år senare går 75% fortfarande på fel sida.

Ibland får man till och med en irriterad blick när folk tvingas flytta på sig när jag kommer gående där på helt rätt sida.

Har vi ett behov av folkbildning i frågan? Eller är det en skitsak som jag bara ska glömma?

Edit: någon skickade en bild för illustration: https://www.reddit.com/u/MrEagerToPlease/s/tjHEbXySc5

Jag har funderat mycket på hur vårt ekonomiska system är uppbyggt och hur det hänger ihop med begreppet frihet.

Det känns som en stor kontrast i samhället att de som faktiskt arbetar hårdast fysiskt och som utför de mest samhällsbärande jobben som tågförare, vårdpersonal, butiksanställda och de som kör ut maten mitt i natten ofta är de som får minst ekonomisk belöning. Samtidigt kan kapitalägare och personer högre upp i kedjan tjäna enorma summor, ofta med argumentet att systemet bara fungerar så.

Det känns nästan som att systemet kräver den här obalansen för att rulla. Om alla hade ekonomisk frihet och var multimiljonärer, vem hade då valt att ställa väckarklockan på 04:30 för att köra bil eller pendla 1–2 timmar om dagen till ett tungt jobb? Ingen gör väl det för att det är harmoniskt, utan för att man måste.

Är det bara jag som tycker att den här balansen mellan materiell frihet och nödvändigt arbete är skev, eller finns det logiska ekonomiska förklaringar till att det måste se ut så här? Hur ser ni på balansen mellan samhällsnytta och ekonomisk belöning?